Facebook time off equals...

I have had so much to do the last couple of weeks that I haven't been able to focus on anything.

What I do when I can't focus, and what takes a lot of my time is Facebook. I am addicted and I need to be on there as often as possible, not for any specific reason at all.

So what do you do when you have plenty of things to do and plenty of assignments to turn in? You cut off Facebook. Why haven't I thought about that before?

I have done so much and have been so productive the last couple of days, without even taken a glance at the horrible website that shouldn't even be mentioned. May I have a round of applause, please?

This is what I've done:

- Finished 3 books for my assignment



- Written the assignment

- Watched Star Wars episode IV: A New Hope for school

- Almost finished the analysis of the movie

- Posted 3 packages



- Started reading other books that have to be read!

What is going on? I've never been like this before!

Sayonara Facebook, at least until things are stable again.

Time for a little change

Just do it

Today I applied for a job.

I have been thinking for a while now that I haven't been qualified enough to actually get it, but then when I thought of it more I realised - why not?

If I get it or not doesn't really matter, I mean, of course I want it. But what's more important is I actually did it.

So if you're doubting something that you actually would want to do, just do it. Even though you might not get what you want all of the time, you surely will learn something from it.

Det rullar på

I början av sommaren hände ett flertal bra saker. Skolan tog slut, betygen var i toppklass, pengarna började rulla in litegrann och självförtroendet var bättre än någonsin. Awesome, tänkte jag. I've got flow.

Sommaren var dock sisådär. Men sen blev det lite bättre och sedan lite sämre igen. Ganska naturligt, eller hur, men ack så slentrian det var att leva dag ut och dag in likadant. Jobb, jobb, jobb. Min sommar var praktiskt taget fyllt av enbart jobb. Lite solning vid carlanderska-parken, annars inget utöver det vanliga.

Sen efter semestern har extrema saker tagit fart och ifrån ingenstans har jag fått energi-boost och ett nytt uppsving av självförtroende (denna gången är det utan dess like). Jag knyter kontakter som aldrig förr och fyller mitt schema med inspirerande saker. Jag känner att det händer något och att jag är påväg någonstans. Det är otroligt intressant när man upptäcker en känsla man aldrig eller mycket sällan känner. Och av just den anledningen mår jag så fruktansvärt bra just nu.

För att fortsätta till något helt annat så vill jag visa vilken snygg portfölj jag köpte i en second hand-affär igår. Perfekt till skolan tänker jag..

Runaway

This blog is all about self esteem. To make it without breaking it.

I just had 1 ½ weeks of up's and down's. Went to sicily, got back, went to Stockholm, got back with a hint of weakness. Well actually, not a hint of weakness but a big portion of it.

Why, you might ask.

There's a Swedish saying that goes "Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?" In English - What is it that goes and goes and never gets to the door. Don't know if it makes any sense, my translation, but the answer to that question would probably be: Me.

I'm thinking of running away to south of France to find myself. To write stuff, to make up some new goals and to think about what I want in life.

If the career choice I'm making is something for me, if Gothenburg is the city I should stay in (I already know it's not) and should I actually feel this confused.

Which path shall I take, whick trail shall I make?

Today I have...

...gone to the library to use the computer since our internet didn't work.

...gone to H&M to get rid of a security tag that they had forgotten to remove from a dress. Quite annoying but I guess it happens sometimes.

...gone to Media Markt to turn my phone in. They had a spare one I could borrow!

...been tanning and reading Nick Cave's book The Death of Bunny Munro in the Carlanderska park.

...taken a nice little walk to ICA Focus where I bought ingredients for cookies that I was planning on making. Stopped by Universeum to check out their awesome souvenir shop on the way. I wanted a lot of things, I tell ya.

...forgot some things that I had to buy so i went to Willy's where I also posted a package.

...made both oatmeal cookies and chocolate chip cookies.

I'm exhausted.

Är väldigt väldigt tacksam

När man lekte med dockor som barn var allting harmoniskt och fint. Mamma-dockan och pappa-dockan var kära och bekymmersfria och allt var frid och fröjd i alla dockrollspel man utvecklade. Det var ju inget konstigt i det eftersom jag inte visste något om svårigheter när jag var liten.

Bekymmer då kunde vara att man inte fick trycka på "stanna-knappen" på bussarna

eller

öppna ytterdörren först

eller

sitta i framsätet när man var lite äldre.

Inte visste man att man några år senare skulle stöta på kärlekstrubbel och tonårskänslor. Utanförskap och betygshets. Samt tankar som rör djupare saker än så.

Jag nådde dessa känslor och jag fastnade. Jag trodde att jag aldrig skulle ta mig ur. Jag hade dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag har trott tills för 1 år sedan ungefär att jag inte kunnat prestera. Att jag inte var lika bra som en del andra.

Ack, vad fel det visade sig att jag hade.

Det visade sig att jag visst kunde prestera och inte så dåligt heller. Jag mötte en vilja på vägen som vägledde mig vidare och med denna viljan har jag nått så många mål detta året att det inte är sant.

Och jag är så stolt över mig själv. Och jag är så tacksam över hur privilegiad jag känner mig.

Tacktacktack.

I'm gonna kick some more butts

One day we're gonna live in Paris, I promise.

Efter fredagens lilla hysteriutbrott+panikångestattack som utlöstes på grund av min stress kände jag att det var bäst att ta det lilla lugna, därför har det blivit en jobbfri helg.

Kan verkligen inte med att jobba när jag mår som jag gör. Min mage värker kroniskt och jag kan knappt äta eller sova, nu har det gått lite bättre dock. Tror jag ska jobba imorgon dock, men får se.

Har verkligen aldrig känt såhär och därför inte trott att jag varit kapabel att känna såhär heller. Men ack så fel man kan ha.

Tack för att ni läser

Madeleine

Osammanhängande text av ett nervvrak

De senaste dagarna har jag varit ett nervvrak. Särskilt idag var det absolut värst. Slutade med att jag satt med tårar i ögonen när jag pratade med min naturkunskapslärare. Han sa att om jag kom till skolan på måndag och såg ut som jag gjorde idag så skulle han skicka hem mig omedelbums.

Jag har verkligen aldrig känt mig så stressad i hela mitt liv, och då har jag ändå varit med om extremt mycket på en och samma gång. Det har varit så mycket det senaste att jag funderat många gånger på att ge upp, men varför ge upp när man är så nära?

Om det är något som jag lärt mig dock är det att ha extremt många bollar i luften. Jag har alltid varit bra på det men nu kan jag göra massor på en och samma gång. Inte för att jag någonsin vill ha det såhär igen.

Har fått veta betyg i 3 ämnen än så länge. Information & Layout B, Spanska och Naturkunskap A. MVG i alla såklart. Känns ganska töntigt att läsa upp betyg, har varit en hel del som har rynkat på ögonbrynen när de hört vad jag faktiskt gör. Så jäkla löjligt ändock. Men who cares, jag är klar nu och redo och gå vidare.

Är ändå sjukt stolt över mig själv, verkligen. Och jag känner på mig att det kommer dyka upp något riktigt bra för mig.

Nu hoppas jag bara att jag kommer komma in på min skola, det hade ju varit grädden på moset, helt klart. Men who knows...

Dagens erkännande

1. The Temper Trap är verkligen ett band i min smak. Hela deras skiva Conditions är mycket tilltalande.

2. I despise boys who doens't like red lipstick. Kom igen, det är så grymt snyggt för bövelen. Finns inget bättre än perfekta röda läppar!

3. Jag försöker vara glad men känner mig mest irriterad på saker. Och irriterar mig lätt på människor. Jag brukar också vara bra på att gömma min irritation och inte låta det gå ut över andra men nu har jag onekligen kort stubin.

Ja, det var väl det så länge.

Puss

Space park ad i paint

Klipp-och-klistra-verkstad har det varit idag, dagen till ära. Och se vilken kvalité paint kan medföra...

Saker som far runt i tankarna

1. Jag förstår mig verkligen inte på män. Hur tänker de?

2. Jag är klar med mitt arbetsprov! Blev otroligt nöjd. Jag hoppas innerligt att jag kommer in fastän jag är så liten och oerfaren.

3. Jag gjorde en rätt så snygg annons. Klipp och klistra och sånt. Jag har kommit på att jag är rätt petig med fonts och att det ska se snyggt ut. Men jag måste verkligen lära mig Indesign ordentligt för jag kan inte knåpa i paint.

4. Jag måste köpa en ny dator. Denna går mig verkligen på nerverna. Jag borde faktiskt köpa mig en med större skärm men jag har riktat in mig på en Macbook Pro. Kanske ska tänka över det hela en gång till.

5. Jag vill ha en wacom ritplatta. Känner för varje dag som går att det hade varit ultimat.

6. Jag är inne i ett härligt "study-flow". Finally!

7. Jag är rätt snygg ibland känner jag. Det är skönt att känna så.

Puss lovers!

Puss på B&J's!

Till mina kära medarbetare på B&J's.

Jag tycker om er så himla mycket.

Det känns faktiskt så värt att kunna gå till jobbet och trivas och skratta så mycket att man nästan kiknar. Man går liksom hem med ett leende på läpparna. Det är fint.

Ser fram emot en sommar med er!

The combat moves

Jag tänkte att jag skulle visa hur jag tränar. Alltså min version av combat-träning kan man säga:


1. Börja med att du visar din urringning, det förhäxar motståndaren (särskilt om han är av manligt kön)


2. Fortsätt sen med att hopp-sparka lite folkdans-aktigt. Se lite förvånad ut och "grunta" OH OH OH!


3. Här battlar du glatt vidare med en lägre spark.


4. Sedan kör du "chicken legs" och visar din viga sida. (Lite stretch efter combaten är alltid ett plus.)


5. Sist men inte minst så sätter du din tuffa sida till. Se arg ut och fortsätt göra "chicken legs". Du visar här att du fan inte är att leka med.

Good luck!

Yours truly combat master

Madeleine Rexius

Kött=manligt?

För sisådär 3 år sedan hade jag aldrig i hela livet kunnat sluta äta kött. Kött var en del av min dagliga kost och grönsaker/växter var något jag definitivt åt mindre av och delvis ogillade.

Nu efter flera veckors funderingar har jag beslutat för att helt sluta äta kött. Både av miljö- och etiska själ känner jag att det är bäst så. Det är inte lika gott som det en gång brukade vara och på sistone har jag ätit allt mindre och mindre köttprodukter. Att sluta helt har därför heller inte varit några konstigheter. Men enligt ett flertal av mina manliga vänner har det låtit precis tvärtom.

"Du kan ju inte sluta äta kött, det är ju så nyttigt med massa proteiner."
"Hur länge har du tänkt att vara vegetarian då?"
"Sluta larva dig Madde, det finns inget goare än en blodig stek."
"Man blir ju inte mätt av vegetarisk kost."

Och så håller det på.

Varför är det bara mina manliga vänner som har haft invändningar? Hotas deras manlighet på något sätt när jag väljer att inte äta kött? De kanske omedvetet inser att deras jaktinstinkt har tynats bort och att deras honor har börjat att välja andra alternativ istället för ett proteinrikt och styrkegivande rött, blodigt kött. Manligt, jomenvisst, ni är så manliga så.

Mina kära (manliga) vänner,

Jag tänker vara vegetarian för att jag vill det. Jag har inte blivit influerad av någon människa utan gör det helt på mina villkor. Jag älskar vegetarisk kost och jag vill inte ha en blodig biff. Dessutom blir jag mätt och jag får i mig massor av proteiner genom exempelvis soyaprodukter och baljväxter. Er T-bone som ni jagat hem från affären intresserar mig inte. Ni anar inte hur nöjd jag är med det jag har.



From ICA you say? That don't impress me much.

Plommonstop

Mariella vs. Mr Odör

För er som inte vet vem Mr Odör är kan jag berätta att han bor i avloppen på vår toalett och är inte blyg för att visa sig några gånger per dag när man helt oskyldigt ska in och sminka sig/fixa håret osv. Helt oprovocerat tränger han sig på och förgiftar hela ens omgivning.

Hur man skall hantera honom varierar från gång till gång. Ibland räcker det med att man spolar i toaletten eller handfatet för att få honom att försvinna men ibland händer det att man får ta till hårdhandskarna. Under gårdagen fick Mariella "Handyman" Pozzi leka ghostbuster och försökte hårföna bort eländet. Det funkade rätt så bra faktiskt.




Obs! Måste lägga till att vi inte har med Mr Odör att göra, inget bajsande innan eller så!

Pizza? Spya? Same shit...

Förutom en riktigt tacky header (2 min i paint) så scrollar man sedan ner och ser en pizza som likar en spya.

Nu vet jag att man inte bara kan kalla en spya för en pizza utan även tvärtom. Ser ju fruktansvärt osmaklig ut. Men tänk för att den var smaklig då!



Spyan

Sommar!

Ich liebe sommar.

Sommar är praktiskt taget det enda min sambo Mariella pratar om. Sommar sommar sommar. Åh vad hon älskar sommaren.
-Sommaren är bra för att....
Och så håller det på.

Själv älskar jag också sommaren. Absolutely love it men det finns småsaker som kommer göra denna sommaren desto tråkigare.

1. Jag flyttar till Lerum efter 1 år av att vara stads-och sambo i en underbar och rymlig 3:a på Eklandagatan. Livet har inte kunnat bli bättre. Tyvärr måste jag spara pengar. Spara spara spara. Det är trist.

2. Mitt sommarjobb. Alla älskar det - jag kan inte vantrivas mer.

Men med ett glatt humör funkar allt, så det är bara att tänka längre fram i tiden. Jag brukar visualisera dagarna då jag är framgångsrik (för det vet jag ju att jag kommer bli). Då blir det tusen gånger bättre och tusen gånger roligare att leva livet.

Jag är verkligen ingen kulinarisk expert...

...men det är ju rätt skoj att trixa i köket ändå. När jag och Mariella inte spanade på våra grannar (som verkar ha blivit en favorithobby här hemma, creepy) så lagade vi experimentell mat. Mariella - thaigryta & jag - pizza.

Accessorizing

Känner nu att ytligheter börjar ta plats på bloggen. Men who cares. Det är min blogg liksom. Heck yeah I will!

Borde för övrigt använda mina glasögon hela tiden, för de är faktiskt snygga som 17. För övrigt, varför säger man att någonting är som sjutton? Låter det kraftfullt? Har nummer 17 någon särskild betydelse? Man kanske ska ta reda på't.

The Hat

-Vilken käck mössa du har, utbrast min lärare Claes när jag kom instapplandes på gårdagens lektion.
-Tack, sa jag. Jag tog på mig den bara för din skull. Visst är den fin?
-Ja, väldigt käck är den, hånades han.
-Mm, visst, käck är ordet, låtsades jag hålla med.

Så, obviously är jag ganska käck. Och vilken käck bild sedan.

Kärringpoäng (1)

Idag gick jag glatt till återvinningsstationen. Solen lös och alla var glada. Det var även jag. Tills jag återigen mötte synen av ett berg sopor vid stationen vid carlanderska.

Då beslöt jag mig för att skriva ett argt brev till Göteborgs stad. Det löd:

Hejsan.

Jag är boende på Eklandagatan och brukar kontinuerligt källsortera och lämna sopor på Återvinningsstationen vid Carlanderska.

Jag ser helst att göra detta då det självklart ses som det allra bästa alternativet. Vår miljö behöver inte fler sopor.

Däremot tycker jag det är otroligt synd att ni inte verkar tycka detsamma då ni alldeles för sällan, enligt mitt tycke, tömmer där. Det har nu den senaste tiden varit fullt i särskilt kartongåtervinningen men även plaståtervinningen.

Då jag liksom ni borde värna om miljön anser jag även att ni som ansvarar för återvinningen borde kunna lösa det på något sätt, så att vi som faktiskt vill återvinna får det lättare att sköta vårt.

Tack på förhand.

Madeleine Rexius

Det ger mig 1 kärringpoäng, and I'm going for more.

Those damn consumers!

Jag satt på tåget ifrån Kungsbacka efter ett besök på Freeport.

Funderade mycket kring saker, som jag brukar, men särskilt över konsumtion. Jag tänkte hur urbota onödigt det faktiskt är att ständigt förnya sig hela tiden, framförallt tänkte jag på de som väldigt ofta köpte ny TV, ny mobil, ny iPod när de hade fullt funktionella elektronikprylar hemma. Varför är det så viktigt att ständigt förnya sig?

Jag tänkte på hur läskigt det faktiskt var över hur mycket vi jämt och ständigt konsumerar och hur helskotta härligt vi har det här i väst som kan duscha hur mycket vi vill, dricka hur sjutton mycket vatten vi vill och shoppa nytt nytt nytt. Vi har det så orättvist "bra" och kan lyxkonsumera på detta sättet och tänker sedan inte på konekvenserna av vårt handlande. Miljön påverkas för att vi ska konsumera på detta viset, ju mer shopping desto mer hotas klimatet.

MEN, sedan tänkte jag på mig själv. Det är ju alltid så lätt att glömma bort sig f*cking själv. Vad gjorde jag idag? Ja, just det, jag var på Freeport. Och vad gjorde jag där? Jag köpte boots. Och behövde jag dem? Inte sådär väldans mycket. Och vad gör det mig?

"Hej, jag heter Madeleine och jag är lyxkonsument"

Nästa gång ska jag hålla tankarna i styr.

Why do we have to keep on doing this?

I don't know if it's just me, well it probably is, because, in fact I don't know how things are between us really.

We're friends and that is really lovely and we should really stay this way because I value our friendship a lot. We haven't even known each other that long and if I would make a move on you then maybe I would blow it all up into small unrepairable pieces.

But I can't describe how much I actually do want you. And every time you insinuate things, probably just for fun, of course, it makes my heart skip a beat and I get a tingly feeling in my stomach.

It is crazy how I can possibly feel this way about you because another fact is you really aren't my type and we really aren't alike at all. But maybe that is a good thing, opposites attract, they say, but we're not opposites and we're not equals.

What are we? Fill in the blanks, please.

Varje gång jag ser dig så dör jag litegrann för du är så jäkla snygg.

Ibland uppstår småförälskelser. Förälskelser i mångt och mycket. & ibland kan de försvinna nästan lika snabbt som de uppstod.

Förälskelser som:

Hyacinther
Bananmilkshakes
Chai latte
osv.

...de försvinner ju efter en stund.

Men det var förbaskat länge du skulle etsa dig fast.

Ett av de finaste ögonblicken...

Jag brukar, liksom många andra, romantisera om olika saker. Med romantisera menar jag inte alltid att kärlek är inblandat, utan det kan vara speciella ögonblick som skett i livet som är sådär extra fina. Romantiska fast utan kärlek helt enkelt.

Precis ett sånt där ögonblick skedde när jag satt på pendeltåget från Lerum till Göteborg för några månader sen. Jag lyssnade högt på Kings of Leons Aha Shake Heartbreak-skiva, låt efter låt. Man kan säga att jag spelade den skivan på repeat ett bra tag just vid den tiden. Hursomhelst var tåget ganska tomt och det var kväll. Vid sätena intill satt ett välkänt ansikte. Det var en kille som spelar i ett av Lerums "local bands" så visst hade man sett honom lite här och var, på någon affisch då och då och några gånger på tåget.

Förutom min musik som strömmade ut (jag hade ganska dåliga hörlurar då), var nog tåget rätt tyst. Jag var väldigt inne i min musik som jag alltid är, så jag märkte inte av honom först förrän tåget var någonstans i Jonsered. Jag sneglade lite lätt mot hållet där han satt och lade märke till att han satt och trummade. I takt till min musik. Det märktes att han kunde låtarna ifrån skivan och minsta lilla trumslag som spelades trummade han rätt. Låt ut och låt in gjorde han detta. Helt flawless. Jag var otroligt road och log för mig själv. Situationen var dock inte komisk, snarare rar.

När skivan nådde en av de lugnare och tystare låtarna (kanske Milk?) slutade hans trummande. Och det till min stora besvikelse. Hans händer som hade farit upp och ner, som hade roat mig från första stund jag såg dem, de hade nu slutat roa och slutat fara och slutat sprida den energin jag fick av åsynen av dem. Jag hade hypnotiserats och fängslats helt just av den energin. Skapat mig ett tillfälligt beroende. Jag var inte nöjd. Jag ville ha mer.

Jag bytte genast till en snabbare låt, trummandet fortsatte igen och jag tänkte "man kan bli så lycklig för så lite egentligen".

Tack du.

What doesn't kill you only makes you stronger

Under mina år har jag liksom många andra mötts av motsträvigheter. Till en början var det det värsta jag kunde tänka mig, när något gick fel eller inte gick som man ville. När livet ändrades sådär drastiskt att man inte hann med svängen. När kärlekar gjorde extremt ont istället för att vara bra. Då kom jag ihåg att jag fyllde min dagbok sida upp och sida ner av ord. Man kan än idag se på pappret var mina tårar landat. Min dagbok fick ta all skit som jag hade inom mig. Min terapeut.

Med åren gick jag in i olika nyanser av mörker. Ibland var det nattsvart, ibland askgrått, ibland var det även mot det ljusa hållet. Men jag kunde aldrig hantera dessa nyanser. Känslan av att vara instängd i detta mörker utlöste panikångest-attacker hela gymnasietiden. Jag kunde aldrig ta mig ovanför ytan. Det enda jag gjorde var att skriva. Jag skrev och skrev och skrev. Alla tankar - ner på pappret.

Sen blev det vår, sen blev det sommar. Jag blev återigen munter. Jag skrattade. Ungefär ett år efter gymnasiet kände jag att nu är jag stark.

Tonårsdepression och den eviga ensamhetskänslan var det värsta jag har upplevt. Men kanske även det bästa jag har upplevt. Vad hade jag vetat om livet om det aldrig skett?

Min tankebana då och nu har helt förändrats. Möttes jag av motgångar då fick jag panik och såg mörkret komma. Möts jag av dem nu ser jag dem som erfarenheter. Ett bidrag till mitt liv, helt enkelt. Att känna den skillnaden är helt fantastisk.

What doesn't kill you only makes you stronger, och det är just det jag blivit också. Stark och mer livserfaren.

Kanada

För ett inte allt för långt tag sen var jag upp-över-öronen förälskad i en Kanadensare som jag träffat i Amsterdam. Han var enligt mig, the man. Det hade aldrig i mitt liv funnits någon som honom. Självklart hade det funnits betydelsefulla människor, don't get me wrong, men det var något särskilt med denna.

Jag föll som en fura, i vilket fall, och vi dejtade ett bra tag tills han en vacker maj-dag bröt det hela.

Det finns inga ord för hur förkrossad jag blev.

Vi kom att träffas fler gånger efteråt, givetvis var det aldrig på samma sätt men jag accepterade snart det. Och det har faktiskt nu i efterhand enbart gjort mig gott.

Faktum är att med ett uppbrott som det lärde jag mig att se framåt, sätta mål, bli något, göra något av mig själv. Jag hade ingen tid att sörja honom, jag hade enbart tid att bevisa för mig själv att jag skulle bli något.

Det var bland det bästa som hänt mig.

Och om jag fortfarande har honom kär?

I mitt hjärta kommer han nog alltid finnas kvar. Men kär i honom är jag baskemej ej.

Project knitting.

Sitter hemma hos föräldrar en lördgskväll. Framför mig har jag, hör och häpna, ett glas Coca Cola. Det här med alkoholen har jag bestämt mig för att skrota litegrann, då det har druckits mycket sådant den senaste tiden. Min abstinens för rödvin är ju lite oroväckande.

Det är faktiskt skönt att ta semester ifrån staden lite då och då. Mamms har lärt mig att sticka, så hela kvällen har spenderats framför tvn samtidigt som jag trasslat med ett nystan. Det gick vägen, till slut, och jag måste erkänna att jag är en gnutta stolt. Nu kanske jag äntligen kan få tummen ur och börja med mina väldigt många projekt.

2010 är projektens år. Har hur många som helst i skallen som helst skulle vilja ta sig en svängom. Vissa kommer säkert gå i graven snabbt, medan det nog faktiskt kommer bli något av resten. Först måste införskaffandet av tillbehör ske och just nu känns det lite tomt i plånboken att punga fram 6 papp till exempelvis en ny kamera. Men snart så...

Under tiden får jag trassla vidare med nystanet.

Puss