Är väldigt väldigt tacksam

När man lekte med dockor som barn var allting harmoniskt och fint. Mamma-dockan och pappa-dockan var kära och bekymmersfria och allt var frid och fröjd i alla dockrollspel man utvecklade. Det var ju inget konstigt i det eftersom jag inte visste något om svårigheter när jag var liten.

Bekymmer då kunde vara att man inte fick trycka på "stanna-knappen" på bussarna

eller

öppna ytterdörren först

eller

sitta i framsätet när man var lite äldre.

Inte visste man att man några år senare skulle stöta på kärlekstrubbel och tonårskänslor. Utanförskap och betygshets. Samt tankar som rör djupare saker än så.

Jag nådde dessa känslor och jag fastnade. Jag trodde att jag aldrig skulle ta mig ur. Jag hade dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Jag har trott tills för 1 år sedan ungefär att jag inte kunnat prestera. Att jag inte var lika bra som en del andra.

Ack, vad fel det visade sig att jag hade.

Det visade sig att jag visst kunde prestera och inte så dåligt heller. Jag mötte en vilja på vägen som vägledde mig vidare och med denna viljan har jag nått så många mål detta året att det inte är sant.

Och jag är så stolt över mig själv. Och jag är så tacksam över hur privilegiad jag känner mig.

Tacktacktack.

I'm gonna kick some more butts

One day we're gonna live in Paris, I promise.

Efter fredagens lilla hysteriutbrott+panikångestattack som utlöstes på grund av min stress kände jag att det var bäst att ta det lilla lugna, därför har det blivit en jobbfri helg.

Kan verkligen inte med att jobba när jag mår som jag gör. Min mage värker kroniskt och jag kan knappt äta eller sova, nu har det gått lite bättre dock. Tror jag ska jobba imorgon dock, men får se.

Har verkligen aldrig känt såhär och därför inte trott att jag varit kapabel att känna såhär heller. Men ack så fel man kan ha.

Tack för att ni läser

Madeleine

Osammanhängande text av ett nervvrak

De senaste dagarna har jag varit ett nervvrak. Särskilt idag var det absolut värst. Slutade med att jag satt med tårar i ögonen när jag pratade med min naturkunskapslärare. Han sa att om jag kom till skolan på måndag och såg ut som jag gjorde idag så skulle han skicka hem mig omedelbums.

Jag har verkligen aldrig känt mig så stressad i hela mitt liv, och då har jag ändå varit med om extremt mycket på en och samma gång. Det har varit så mycket det senaste att jag funderat många gånger på att ge upp, men varför ge upp när man är så nära?

Om det är något som jag lärt mig dock är det att ha extremt många bollar i luften. Jag har alltid varit bra på det men nu kan jag göra massor på en och samma gång. Inte för att jag någonsin vill ha det såhär igen.

Har fått veta betyg i 3 ämnen än så länge. Information & Layout B, Spanska och Naturkunskap A. MVG i alla såklart. Känns ganska töntigt att läsa upp betyg, har varit en hel del som har rynkat på ögonbrynen när de hört vad jag faktiskt gör. Så jäkla löjligt ändock. Men who cares, jag är klar nu och redo och gå vidare.

Är ändå sjukt stolt över mig själv, verkligen. Och jag känner på mig att det kommer dyka upp något riktigt bra för mig.

Nu hoppas jag bara att jag kommer komma in på min skola, det hade ju varit grädden på moset, helt klart. Men who knows...

Dagens erkännande

1. The Temper Trap är verkligen ett band i min smak. Hela deras skiva Conditions är mycket tilltalande.

2. I despise boys who doens't like red lipstick. Kom igen, det är så grymt snyggt för bövelen. Finns inget bättre än perfekta röda läppar!

3. Jag försöker vara glad men känner mig mest irriterad på saker. Och irriterar mig lätt på människor. Jag brukar också vara bra på att gömma min irritation och inte låta det gå ut över andra men nu har jag onekligen kort stubin.

Ja, det var väl det så länge.

Puss