Mina historier jag vill berätta för dig är ändlösa. Jag märker det när vi talas vid. Jag märker även att jag lever mer i fantasin än vad du gör. Jag snöar liksom bort i tankarna om att vi sitter där i samma rum, en armlängd ifrån varandra och samtalar om allt man kan tänkas prata om. Vi sitter och dricker kaffe, jag i din t-shirt och du i ditt linne som jag vet att du brukar ha. Det är morgon och du bläddrar i tidningen, som några timmar tidigare har dimpt ner i brevlådan och jag pratar om iakttagelser på stan jag gjort föregående dag. Om skrikande tanter, bebisar jag har vinkat till och tonåringars språk. Du mumlar "mm" då och då för att visa att du lyssnar, men fokuserar egentligen i allra högsta grad på tidningens innehåll.
Efter frukost blir du rastlös och du börjar genast rafsa med saker som behövs göras. Du gör allt på samma gång fastän du egentligen bör ta en sak i sänder. Och du vet om det, och mumlar "jag vet" när jag påpekar det. Jag dröjer mig kvar vid bordet och sörplar mitt kaffe långsamt och fundersamt, såsom jag alltid gjort. Även i fantasin fantiserar jag.
Att varje morgon vakna upp bredvid dig och bara veta att du finns där tio centimeter ifrån mig. Den tanken vill jag livnära mig på. Att det bara skulle räcka att jag sträckte ut min arm och jag skulle känna dig. Ditt hjärta. Dina hjärtslag.
Drömma kan man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar