Every you, every me

"Carve your name into my arm, instead of stessed I lie here charmed"

Jag var 16 år och jag visste precis vad kärlek var. Rättelse: Jag visste precis vad olycklig kärlek var.

Mitt 16-åriga liv bestod av ett överdoserande av musik, textskrivande, tomhet i kroppen, skolk och tusentals bilder på en sargad och förvirrad tonåring, där vill säga jag själv. Jag visste aldrig vem jag var, men jag visste så väl vem jag ville vara. Alla intryck ifrån samhället var för tunga att ta in, för tunga att bära på, och denna lilla 16-åring som hade ett kroniskt krossat hjärta, kollapsade i sitt mörker.

Jag var 16 år och trodde jag visste det mesta om livet. Och en sak som jag förstod, och som jag faktiskt haft rätt i, var att denna lilla 16-åring inte skulle må så förtvivlat dåligt resten av livet, utan att det faktiskt skulle komma bättre tider. Jag minns att jag upprepade gång på gång när det svartnade för mig: håll bara huvudet ovanför ytan, så kommer du klara det.

Jag var 16 år och kärlekar kom lika fort som de försvann. Ständigt fanns där någon som kunde uppta tid och tankar, och som kunde ge kärlek och lycka för kortare perioder. Denna 16-åring kunde nämligen bara känna lycka när någon visade ett intresse för henne.

Eftersom jag, i mitt 16-åriga liv, visste allt om livet, visste jag även att jag inte förtjänade någon för alltid. Jag vísste att jag inte var tillräckligt bra, och att det fanns så många andra som var mycket bättre än jag, och därför förtjänade jag att leva i ett ständigt stadie av olycklig kärlek. För vem kunde egentligen älska en osäker, smal, blek och deprimerad 16-åring som jag?

Jag är glad att fyllde 17. För nog var jag lika osäker då, men jag insåg strax efter min 17-åriga födelsedag att jag faktiskt var lite eftertraktad och lite fin. Och inte sent därefter fick jag min första "riktiga" pojkvän.

Jag är nu 24 år och när jag tänker tillbaks på 16-åriga jag så känns det i hela hjärtat. Jag vet hur jag mådde och kände då, fastän jag inte riktigt kan relatera till känslorna längre, då jag faktiskt efter 20 års ålder, slutade helt att känna ångest och depression.

Men vem skulle jag vara idag, om jag inte hade varit just den 16-åriga lilla osäkra tjej? Vad skulle jag förstå och veta om livet? Skulle jag bära på samma kunskap och samma förståelse om jag inte var den 16-åring jag var?

Även om det fortfarande smärtar till när jag läser dagboken ifrån när jag var 16, och även om jag vet att jag i just det skedet aldrig hade velat må som jag mådde, vet jag att jag har påverkats otroligt mycket av det, och dessutom fått enorma kunskaper om det.

Jag är glad att jag varit en osäker, smal, blek och deprimerad 16-åring och jag älskar mig för det.

Utdrag ur en 16-årings dagbok:

"mår så dåligt. har cp ångest. det är inte bara DU som mår dåligt.
allting är stört. gud vad ledsen jag är. och helt jävla cp mycket krav och skitiga msn konversationen som är helt åt helvete. och telefonsamtal som får ens hjärta att skrika. och FAN FAN FAN
längtar efter mamma. hon kommer nog hem snart. då ska vi dricka te och prata. och lasse...han har alltid en hjälpande hand. ska duscha och torka dumma tårar som tränger sig ut...pissigt att allt skiter sig som det verkligen gör.

så många som har ångest... imorgon är det fredag och då kanske livet blir lättare. man får tänka positivt och ha positiva mål som hjälper framåt. och så kan man unna sig saker som kläder, smink, smycken och hudvårdsprodukter för att göra sig glad. materiell glädje.

skall plugga nu."

"Människors reaktioner för småsaker som dom tror är mycket större.
Ångrar dom sig sen?
Eller vill dom leva så som ynkryggar.
Skylla ifrån livet på nån annan.

Varför glömmer vissa av människors betydelse?
Det är ett intressant ämne.

Jag grät så jag skakade.
Hur länge som helst.

Jag vill inte leva mer och nu menar jag allvar.
Jag har ingen glädje kvar.

Mitt självförtroende är långt ner och jag kommer aldrig orka bygga upp det. "

"Jag är irriterad.
Jahajahajaha
Fan vad surt.
Nä, det här börjar gå överstyr
Jag tröttnar på dej.

Och jag saknar honom
Honom honom honom
Och jag längtar
Och jag vill vara nära honom
Och kyssa honom
När ska det ske?



jag är ledsen.
ledsen ledsen ledsen.
jag få panik snart.
jag är så konstig.
men jag är ju rädd."